Samla XP till ditt konto
Spara kvitton digitalt
Tävling | ! Lore | 
Achievements Den Astrala Färden
I århundraden har världen Webhylia skyddats av det uråldriga nätverk av stjärnmagi som kallas Stjärnflödet. Genom himlen löper osynliga strömmar av ljus och energi som håller världens hav lugna, årstiderna i balans och mörkret utanför verkligheten på avstånd.
Men under årets första sommarnatt förändras allt.
Stjärnor börjar slockna över himlen. Mörka revor öppnar sig mellan molnen och märkliga skuggor börjar röra sig i rikets utkanter. Astralordern, de sista väktarna av stjärnmagin, upptäcker snart sanningen:
Den uråldriga härskaren Nattkejsaren Vael’Tharos håller på att vakna.
Om han återvänder kommer Stjärnflödet att slockna för alltid och Webhylia falla in i evig natt.
Nu vilar hoppet på dig.
För att rädda världen måste du resa genom det mystiska Stjärnhavet, återställa de fem förlorade astralsigillen och stoppa mörkret innan himlen själv faller samman.
Men under årets första sommarnatt förändras allt.
Stjärnor börjar slockna över himlen. Mörka revor öppnar sig mellan molnen och märkliga skuggor börjar röra sig i rikets utkanter. Astralordern, de sista väktarna av stjärnmagin, upptäcker snart sanningen:
Den uråldriga härskaren Nattkejsaren Vael’Tharos håller på att vakna.
Om han återvänder kommer Stjärnflödet att slockna för alltid och Webhylia falla in i evig natt.
Nu vilar hoppet på dig.
För att rädda världen måste du resa genom det mystiska Stjärnhavet, återställa de fem förlorade astralsigillen och stoppa mörkret innan himlen själv faller samman.
Den Flygande Skogen:
Din resa börjar i kuststaden Eldhamn, längst ut mot Stjärnhavet. Under sommaren brukar stadens hamn vara fylld av ljus, marknader och resande från hela Webhylia. Men i år är något annorlunda. Nätterna har blivit kallare. Stjärnorna ovanför havet flimrar på ett märkligt sätt. Under årets stora sommarfestival händer det otänkbara. En brinnande stjärna faller från himlen och kraschar i havet utanför hamnen. Stormarna kommer direkt därefter. Kompasser slutar fungera och mörka skepnader börjar röra sig mellan bryggorna efter solnedgången. Astralordern samlar snabbt stadens försvarare, men de inser snart att detta bara är början på något hemskt.
När du undersöker platsen där stjärnan slog ner hittar du ett gammalt sigillfragment täckt av glödande runor. De vise känner igen symbolerna från gamla legender om Stjärnflödet… Och om den onda guden Vael’Tharos. Men fragmentet i sig är instabilt. För att väcka dess kraft måste det uråldriga fyrtornet Solglimten återaktiveras innan mörkret sprider sig längs hela kusten.
Din färd leder genom övergivna tunnlar under Eldhamn, stormpiskade klippor och glömda stjärntempel där märkliga skuggvarelser redan börjat samlas. Ju längre natten går, desto tydligare blir det att något försöker öppna vägen mellan världarna. När du till slut tänder fyren bryter dess ljus genom stormmolnen och långt ovanför himlen avslöjas nästa destination:
Den svävande ruinstaden Stormspiran.
Högt ovan molnen svävar den uråldriga ön Stormspiran, en gång hem åt de himmelsmagiker som kunde läsa framtiden genom stjärnornas rörelser. Nu driver ön ensam genom eviga stormar medan blixtarna river himlen runt dess ruiner.
För att nå ön färdas du genom Stjärnhavet ombord på ett gammalt astralskepp. Ju längre resan går, desto mörkare blir himlen. Enorma skuggor syns röra sig mellan molnen och märkliga viskningar ekar genom vinden, samtidigt som tiden verkar gå långsammare omkring dig. När du anländer upptäcker du att Stormspiran håller på att falla samman.
De gamla himmelsbroarna har kollapsat och öns enorma vindkristaller har slutat fungera. Men någon vakar fortfarande över ruinerna. Den uråldriga väktaren Orkanväktaren Zephor har korrumperats av mörkret från Astralklyftan och låtit stormarna växa okontrollerat. Så länge Zephor styr över ön kommer ingen kunna nå det andra sigillet.
För att ta dig fram måste du återaktivera Stormspirans fyra vindaltaren och stabilisera stormarna som omger staden. Vägen går genom sönderslitna observatorier, svävande bibliotek och trasiga torn som balanserar över ett oändligt molnhav. Ju närmare observatoriets topp du kommer, desto tydligare hör du samma namn viskas genom vinden:
Vael’Tharos. Vael’Tharos. Vael’Tharos.
När den sista vindkristallen vaknar till liv öppnas vägen till observatoriets kärna. Där väntar Zephor bland blixtar och rasande stormvindar i en strid som får hela himlen att skaka och blixtra. När väktaren till slut faller skingras stormarna och stjärnhimlen öppnar sig igen. I centrum av observatoriet svävar nästa sigill.
Men samtidigt väcks något långt nere i djupet under världen.
För att nå ön färdas du genom Stjärnhavet ombord på ett gammalt astralskepp. Ju längre resan går, desto mörkare blir himlen. Enorma skuggor syns röra sig mellan molnen och märkliga viskningar ekar genom vinden, samtidigt som tiden verkar gå långsammare omkring dig. När du anländer upptäcker du att Stormspiran håller på att falla samman.
De gamla himmelsbroarna har kollapsat och öns enorma vindkristaller har slutat fungera. Men någon vakar fortfarande över ruinerna. Den uråldriga väktaren Orkanväktaren Zephor har korrumperats av mörkret från Astralklyftan och låtit stormarna växa okontrollerat. Så länge Zephor styr över ön kommer ingen kunna nå det andra sigillet.
För att ta dig fram måste du återaktivera Stormspirans fyra vindaltaren och stabilisera stormarna som omger staden. Vägen går genom sönderslitna observatorier, svävande bibliotek och trasiga torn som balanserar över ett oändligt molnhav. Ju närmare observatoriets topp du kommer, desto tydligare hör du samma namn viskas genom vinden:
Vael’Tharos. Vael’Tharos. Vael’Tharos.
När den sista vindkristallen vaknar till liv öppnas vägen till observatoriets kärna. Där väntar Zephor bland blixtar och rasande stormvindar i en strid som får hela himlen att skaka och blixtra. När väktaren till slut faller skingras stormarna och stjärnhimlen öppnar sig igen. I centrum av observatoriet svävar nästa sigill.
Men samtidigt väcks något långt nere i djupet under världen.
Under Webhylias västra hav ligger det sjunkna riket Djupviken, dolt bland svarta vatten och lysande korallskogar. Här sägs stjärnorna kunna speglas även när himlen ovanför är täckt av mörker. När du anländer märker du snabbt att havet håller på att förändras.
Våldsamma tidvatten slår sönder kuststäderna och enorma skuggor syns röra sig långt nere i djupet. Invånarna berättar om ett uråldrigt monster som vaknat efter århundraden av sömn. För att nå det tredje sigillet måste du färdas genom de översvämmade ruinerna av Djupviken och återaktivera de gamla månaltarna som håller havsströmmarna i balans. Vägen leder genom sjunkna palats, undervattenstempel och mörka grottor där stjärnljus fortfarande lyser svagt genom havet ovanför. Men något följer dig genom djupet.
I rikets innersta tempel väntar Leviatan Neroth, den uråldriga väktaren av det tredje sigillet. En gång skyddade varelsen Djupviken, men Vael’Tharos mörker har fyllt den med raseri och förvandlat hela havet till ett böljande kaos. När månaltarna åter tänds börjar havet lugna sig och templets portar öppnas. Där inne utkämpas striden mot Neroth medan vattenmassor virvlar genom de sönderfallande ruinerna. När leviatanen till slut besegras bryts förbannelsen över Djupviken och havet stillnar för första gången på flera veckor.
I templets centrum vaknar nästa fragment av Stjärnflödet. Men samtidigt öppnas en ny reva i himlen ovanför havet — en portal till platsen där all förbjuden kunskap en gång gömdes.
Våldsamma tidvatten slår sönder kuststäderna och enorma skuggor syns röra sig långt nere i djupet. Invånarna berättar om ett uråldrigt monster som vaknat efter århundraden av sömn. För att nå det tredje sigillet måste du färdas genom de översvämmade ruinerna av Djupviken och återaktivera de gamla månaltarna som håller havsströmmarna i balans. Vägen leder genom sjunkna palats, undervattenstempel och mörka grottor där stjärnljus fortfarande lyser svagt genom havet ovanför. Men något följer dig genom djupet.
I rikets innersta tempel väntar Leviatan Neroth, den uråldriga väktaren av det tredje sigillet. En gång skyddade varelsen Djupviken, men Vael’Tharos mörker har fyllt den med raseri och förvandlat hela havet till ett böljande kaos. När månaltarna åter tänds börjar havet lugna sig och templets portar öppnas. Där inne utkämpas striden mot Neroth medan vattenmassor virvlar genom de sönderfallande ruinerna. När leviatanen till slut besegras bryts förbannelsen över Djupviken och havet stillnar för första gången på flera veckor.
I templets centrum vaknar nästa fragment av Stjärnflödet. Men samtidigt öppnas en ny reva i himlen ovanför havet — en portal till platsen där all förbjuden kunskap en gång gömdes.
Vid kanten av verkligheten svävar Skymningsarkivet, ett oändligt bibliotek byggt mellan världar av de första astralmagikerna. Här samlades all kunskap om Stjärnflödet — och om hur Vael’Tharos en gång förseglades. Men arkivet håller på att falla sönder. Korridorer förändras medan du går genom dem. Böcker driver genom tomheten som stjärnstoft och hela salar har slitits loss från verkligheten. Det känns som om själva världen långsamt bryts isär. När du anländer upptäcker du att någon redan varit där.
Sidor har rivits ur de förbjudna böckerna och delar av den sista förseglingsritualen har förstörts. För att återställa ritualen måste du samla de förlorade astralfragmenten genom bibliotekets sönderfallande salar. Under färden hemsöks du av märkliga syner:
En himmel utan stjärnor.
En värld täckt av evig skymning.
En svart tron omgiven av döende solar.
Ju djupare du tar dig in i arkivet, desto tydligare blir sanningen:
Vael’Tharos är redan på väg tillbaka.
I arkivets innersta sal väntar Den Odöda Arkivarien, en uråldrig väktare skapad av levande skuggor och förlorade minnen. Varelsen skyddar det fjärde sigillet och försöker hindra dig från att återställa ritualen. När striden är över återvänder delar av ljuset till Stjärnflödet och de sista sidorna av ritualen avslöjar sanningen:
Den sista portalen har öppnats i hjärtat av Stjärnhavet.
Där väntar Astralklyftan.
Sidor har rivits ur de förbjudna böckerna och delar av den sista förseglingsritualen har förstörts. För att återställa ritualen måste du samla de förlorade astralfragmenten genom bibliotekets sönderfallande salar. Under färden hemsöks du av märkliga syner:
En himmel utan stjärnor.
En värld täckt av evig skymning.
En svart tron omgiven av döende solar.
Ju djupare du tar dig in i arkivet, desto tydligare blir sanningen:
Vael’Tharos är redan på väg tillbaka.
I arkivets innersta sal väntar Den Odöda Arkivarien, en uråldrig väktare skapad av levande skuggor och förlorade minnen. Varelsen skyddar det fjärde sigillet och försöker hindra dig från att återställa ritualen. När striden är över återvänder delar av ljuset till Stjärnflödet och de sista sidorna av ritualen avslöjar sanningen:
Den sista portalen har öppnats i hjärtat av Stjärnhavet.
Där väntar Astralklyftan.
Nu har nästan alla stjärnor över Webhylia slocknat. Mörka revor sprider sig över himlen och astralstormar river genom världen. Skuggvarelser vandrar öppet genom rikets ruiner medan Stjärnflödet långsamt kollapsar. I centrum av Stjärnhavet har den sista portalen öppnats:
Astralklyftan.
Genom revan färdas du till det uråldriga citadellet Nox Astra, byggt av svart sten och döende stjärnljus längst ut vid verklighetens yttersta gräns. Härifrån försöker Vael’Tharos sluka Stjärnflödet och kasta hela världen in i evig natt. Citadellet håller redan på att falla samman. Broar spricker under dina steg och himlen ovanför öppnar sig mot ett svart oändligt tomrum. Ju närmare tronsalen du kommer, desto svagare känns själva verkligheten.
Och där väntar han. Nattkejsaren Vael’Tharos.
En uråldrig härskare klädd i levande mörker, omgiven av döende konstellationer och krossade stjärnor. Hans röst får hela citadellet att skaka medan Stjärnflödet bryts sönder runt dig. Den sista striden börjar medan verkligheten kollapsar kring Nox Astra. Men när mörkret verkar som starkast börjar de fyra återställda sigillen lysa tillsammans. Deras kraft förenas och formas till det sista artefakten:
Astralkronan.
I det avgörande ögonblicket bryter kronans ljus genom mörkret och splittrar Vael’Tharos skuggrike. Astralklyftan förseglas och världens stjärnor börjar tändas igen över Webhylia. När gryningen återvänder för första gången på flera veckor står det klart:
Du räddade världen. Återigen, som så många gånger förr.
Astralklyftan.
Genom revan färdas du till det uråldriga citadellet Nox Astra, byggt av svart sten och döende stjärnljus längst ut vid verklighetens yttersta gräns. Härifrån försöker Vael’Tharos sluka Stjärnflödet och kasta hela världen in i evig natt. Citadellet håller redan på att falla samman. Broar spricker under dina steg och himlen ovanför öppnar sig mot ett svart oändligt tomrum. Ju närmare tronsalen du kommer, desto svagare känns själva verkligheten.
Och där väntar han. Nattkejsaren Vael’Tharos.
En uråldrig härskare klädd i levande mörker, omgiven av döende konstellationer och krossade stjärnor. Hans röst får hela citadellet att skaka medan Stjärnflödet bryts sönder runt dig. Den sista striden börjar medan verkligheten kollapsar kring Nox Astra. Men när mörkret verkar som starkast börjar de fyra återställda sigillen lysa tillsammans. Deras kraft förenas och formas till det sista artefakten:
Astralkronan.
I det avgörande ögonblicket bryter kronans ljus genom mörkret och splittrar Vael’Tharos skuggrike. Astralklyftan förseglas och världens stjärnor börjar tändas igen över Webhylia. När gryningen återvänder för första gången på flera veckor står det klart:
Du räddade världen. Återigen, som så många gånger förr.