Crimson Desert (PS5)

Crimson Desert är svårt att beskriva eftersom det inte alls är som andra spel. Tänk dig att Witcher 3 och Horizon Zero Dawn fick ett barn som i sin tur fick ett barnbarn med Skyrim som sedan uppfostrades av RDR2 och Zelda BOTW. Det är lite av allt möjligt och mycket att uppleva, utforska, imponeras av och stångas emot.

På gott och ont är spelet ett virrvarr av influenser från både väst och öst. Det har sin egen spelmotor och följer därför inte samma ”grundrecept” från Unreal Engine som har blivit de facto standard i spelbranschen på senare tid. Specifikt för PS5-versionen innebär det att du måste göra vissa justeringar för att spelet ska se bra ut och få ett bra flyt. Mer om det i slutet av denna recension.

Crimson Desert är ett STORT spel och open world. Det har en enorm depth of field med detaljer och lyster som gör att du kan se avlägsna platser även på långt avstånd. Just den funktionen gör det nästan omöjligt att inte vilja utforska ”bara lite till” innan man lägger ifrån sig kontrollen. Precis som i BOTW kan du klättra i princip överallt och begränsningen är bara din stamina. Exploration och storlek på världen liknar Elder Scrolls fast ännu lite mer och större. För att ge dig en uppskattning tar det minst en timma att rida från ena änden av världen till den motsatta. Det finns dock fast travel points man kan låsa upp här och var för att underlätta att ta sig från A till B.

Förbered dig på att det plötsligt kan försvinna en halv kväll på att du gjorde en spontan avstickare för att utforska en mossig gammal ek vid sidan av vägen, som ledde till att du följde efter en förbispringande flock med Kiwi-fåglar som i sin tur tog dig vidare till en klippavsats och ett majestätiskt vattenfall, där du hittade en trevlig kista som bevakades av ett gäng ouppfostrade banditer som efter rekorderlig likvidering fick dig att få span på en avlägsen ruin på andra sidan dalen, längst up på en bergstopp… osv.

Själva storyn hjälper inte direkt till att hålla dig i handen och staka ut en fast, linjär kurs. Den spretar åt alla håll och kanter och precis som i Witcher 3 hamnar man därför ofta på sidospår i olika side quests. För egen del dröjde det 40+ timmar innan jag förstod att byggandet och utvecklandet av ditt base camp är tänkt att fungera som spelets primära tutorial. Många "lektioner" fick jag upprepat för mig efter att jag redan hade listat ut det på egen hand via trial and error eller utforskande. I princip allt som man förr eller senare måste lära sig är gömt bakom att man interagerar i frivilliga side quests med sina vänner. Det låter kanske inte så konstigt för den som inte har testat spelet ännu, men Crimson Desert gör ingen stor sak av att poängtera hur du gör saker eller i vilken ordning du bör göra det. Och även om jag gillar att man inte ägnar sig åt handholding och stödhjul kunde det ha skötts på ett snyggare sätt. Många skills har man helt enkelt bara glömt bort att förklara.

Spelet kryllar av pussel med wonky kontroller/mechanics och det har hänt mig flera gånger att jag till slut har tvingats googla på hur man ska ta sig förbi vissa saker, för att jag redan har fattat logiken i pusslet, men saknar information om vilken kombination av knappar som gör precis det jag vill åstadkomma. Sedan kan man plötsligt inse att det tydligen funnits en skill som kan användas på ett specifikt sätt, i vissa scenarion, och har varit upplåst från start men som spelet aldrig talade om för dig ens i form av en obskyr notis i förbifarten. Det sker ingen natural skill progression kopplat till quests på det sättet.

Bossar finns här och var, både mindre viktiga som du kan undvika och större som är en del av main quest. Jag är än så länge ”bara” ca 80h in i spelet och har utforskat knappt ca 20% av kartan. Så jag kan inte uttala mig om spelets end game, men fram tills nu har ingenting kommit i närheten av samma svårighetsgrad som Souls-likes vare sig vad gäller bossar eller elite mobs. Självklart behöver man grinda en del för att uppgradera sin utrustning innan man är tillräckligt stark för att ta sig vidare i vissa delar av main quest. Men du kan hanka dig förbi det mesta även om din sedvanliga strategi i spel är mash button galore.

Just längden på spelet kommer vara en stor vattendelare. Det känns som att utvecklarnas ursprungliga intention var att göra ett massivt MMPORG (som de är kända för) men sedan ändrade de sig till att stöpa om det till ett single player. Spelet har fortfarande en viss ojämnhet på grund av dess scope och brist på "riktning". Men världen är så pass vacker och omväxlande att jag än så länge inte har kommit i närheten av att känna mig uttråkad, om än lite frustrerad emellanåt. Utvecklarna verkar också ta till sig av feedback från spelare och har redan lagt till mycket Quality of Life-ändringar i sin senaste patch.

Avslutningsvis på tal om game settings för PS5:

Tätt inpå release i v.1.004 direkt från skivan såg mitt spel ut som 10 år gammalt mög på PS5 Pro. Inte riktigt samma horrible nivå som CP2077, men det påverkade garanterat inte bara mitt intryck, utan även många tidiga recensioner av spelet. Som tur var gick det att fixa på 2 minuter via lite googlade och ett par settings i PS5:an och i spelets meny för videoinställningar. För nytillkomna spelare har det mesta redan hunnit patchas och när detta skrivs (v.1.01) kan du lira på en vanilla PS5 i 60 FPS Performance Mode och ändå få riktigt bra grafik. Se dock till att aktivera HDR och 4k fixed output och nolla Blur i spelets settings + inaktivera 120hz i PS5:ans egen meny. För PS5 Pro rekommenderar jag Balanced Mode eftersom det med PSSR ändå ser ut som maxläget, men har bättre flyt. Låt 120hz vara kvar om du har en TV/skärm som klarar 120hz och har ett dedikerat spelläge (typ C-serien av LG OLED). Det är en vacker värld som förtjänas att upplevas utan handikapp.

Jag ger det 4.5 av 5 kakor.

Grundspelet var kanske 3.5-4, men studion har visat att dom bryr sig om sitt spel och vill att folk ska gilla det. Redan på kort tid har dom gjort en hel del snabba patches inte bara inriktat på bugfixes utan även små life improvements.

Detta om något höjer det till en 5a

Ett väldigt frustrerande spel för mig! Spelet har en av de mest fantastiska öppna världar som någonsin gjorts och det känns som om den fyllts med fyllt 4 olika free to play spel med den ojämnhet som det innebär! 60 %mästerverk 20% mediokert och 20% riktigt dåligt!

Har väldigt svårt att bestämma för mig för ett betyg. Men i andan av vara positiv blir det för en väldigt svag 4!

Efter att ha fått höra om detta spel via en god vän till mig så blev jag rätt insatt och förhandsbokade de, såg trailers och tyckte det såg fantastiskt. En stor blandning av Horizon, Witcher 3, Red Dead Redemption 2 och Skyrim. Först var jag lite osäker om vad jag skulle tycka om spelet, dels för att jag fick höra så blandade recensioner av spelet. Men bestämde att gå på egen magkänsla och de slutade med att jag blev fast i spelet. Det här spelet kommer de spelas tusentals timmar av.

Även om många kritiserar mycket i spelet så tycker jag inte att det förtjänar i närheten av 3.5/5 som många ställen säger, min bedömning är närmare 4.5/5. Folk förväntade sig att det skulle bli som The Witcher 3, men Crimson Desert är mer som en blanding av Red Dead Redemption 2, The Witcher 3, och andra spel i liknande kategori. Dom har gjort sitt eget spel, och jag tycker personligen att det är jäkligt roligt, jag kan enkelt se mig själv lägga 100 timmar på spelet